Jag har länge tänkt sätta ihop en fotobok med Mårran, och häromdagen gjorde jag slag i saken. Första steget var att hitta bilder. Mitt digitala arkiv startar 2007, och jag tillbringade ett par timmar med att titta genom ett stort antal datum-märkta mappar och plocka ut de bilder jag ville använda. 

Under tiden togs jag tillbaka till tiden med terrier, påmindes om hur vi renoverade vårt första hus, fällde en tår över våra hästar som springer på de evigt gröna ängarna, och återupplevde känslan av att första gången flaskmata ett nyfött lamm.  

Och eftersom det var Mårran jag letade efter bilder på så var de flesta minnena kopplade till henne. Hur hon hoppade genom fönster som saknade ruta. När vi passade hennes helsyster i ett par månader och hon lekte på lika villkor med en jämlike, helt avslappnad. När Valle flyttade in och hon tog rollen som mamma. 

Och det var så roligt att se tillbaka på hennes unga år, med pigg blick och livsglädje, full av lek och bus. År för år följde jag hennes senaste 11 år och såg henne sakta bli äldre och äldre. 

Nu är hon lite tröttare. Hör inte, ser ganska dåligt. Kroppen vill ofta vila. Men blicken är lika vänlig och hon är lika kelen som förr. 

Hennes liv är inte slut än. Kanske får det bli en bok till. Ett hundliv i bilder.