Genom att hunden tittar in i kameran så får man kontakt med och känsla för individen.

Men långt ifrån alla bilder blir bäst med blicken in i kameran! Om jag vill lyfta fram till exempel en vacker bakgrund, som nu när de första björkarna slår ut, så tycker jag om när hunden också “ser ut över vidderna”.

Och att se hunden snett bakifrån kan ge en känsla av att man liksom vill följa med på äventyr! Vart är den på väg? Vart leder stigen?

Genom att lära mina hundmodeller att titta på sin utlagda (eller utkastade) belöning istället för på mig, så kan jag styra precis vart deras blick hamnar. Mycket praktiskt. Och enkelt! Istället för att ge “varsågod” när hunden tittar på mig, så ger jag “varsågod” när hunden tittar på sin belöning. Länger tiden som hunden står stilla successivt. Lägger på störningen att jag rör mig runt hunden med kameran.

Jag har kommando “titta” plus att jag pekar på vad de ska titta på när jag vill att mina hundar ska låsa blicken, och använder det också flitigt i min vanliga lydnadsträning: titta på apporten, konen, rutan, eller rakt fram när jag går ett varv runt hunden.

Visst är det vackert ute just nu? Träden är riktigt ljusgröna, det finns fortfarande vitsippor på marken, och solen målar med varmt ljus. Glöm inte boka din egen fotografering, om bara ett par veckor är det riktigt krispigt gröna över…